ATT SPRINGA

Jag har alltid gillat att springa… sådan skön känsla av frihet! Att kunna springa snabbt, att kunna springa ifrån de flesta 😉

Men att mata på, mil efter mil eller kilometer efter kilometer…? Det känns inte lika lockande för mig.

Därför är jag otroligt imponerad, förvånad och lite konstigt tycker jag faktiskt att det är. Alltså att så många verkar tycka det är helt fantastiskt att springa långt!

I helgen var det Göteborgsvarvet här i stan. Det är Göteborgs Friidrottsförbund som arrangerar loppet, alltså alla klubbar i Göteborg. Och för antalet funktionärstimmar varje klubb bidrar med, får klubben ersättning. För de flesta klubbar i Göteborg den största inkomstkällan. Så då känns det bra att kunna ställa upp några timmar…

Alla klubbar har olika ansvarsområden och min klubb har nummerlapps-utdelning. Så där stod jag några timmar i förra veckan.

Och delade ut lappar till glada (de flesta 😉 ) löpare!

Och varje år förvånas jag över hur många som springer, och detta helt frivilligt! Och jag tänker att jag ALDRIG kommer göra det… Spelar ingen roll hur många gånger jag får frågan? Och hur många som berättar om hur underbart och roligt det är.

Jag tänker bara på hur jobbigt det är, hur mycket jag måste träna för att kunna springa på en bra tid! Och hur frustrerande det måste vara att springa bland så många människor 😉

Nästa vecka ska jag ju istället “springa” blodomloppet, som ambassadör. Det är fem kilometer, vilket känns lite mer lagom i mina öron. Och jag ska bara ta mig runt, jag ska försöka att inte låta tävlingshjärnan ta över mitt förstånd!

Undra hur det går? Jag är inte helt övertygad att det kommer gå vägen. De senaste dagarna har jag även börjat fundera –  tänk om jag råkar fastna…? Tänk om jag också kommer börja springa Göteborgsvarvet!

Vi får se…

Write a comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *