MER OM ÅRET

Efter en vinter med tråkiga höjdhoppsskador IGEN, blev det vår… och så glad att jag har fina vänner och familj som gör att tråkiga skador eller annat elände kan övervinnas så mycket lättare!

IMG_3138IMG_3341IMG_3384IMG_4525IMG_3525IMG_1094IMG_3301IMG_5056IMG_6461

Tack fina för att jag har er 😉

I maj ställde jag även ut mina foton för första gången, i Gothia Towers. Riktigt roligt, och härligt att ha något annat att tänka på och vara nervös över. I samma period kämpade jag med ytterligare tråkiga bakslag, i form av min andra hälsena. Så det var skönt att kunna få fokusera på något roligt. Och verkligen så kul att få se sina fotografier på stora vackra papper, i fina ramar 😉

IMG_3146IMG_2993 IMG_9402

“italienska parasoll”  en utav mina favoriter.

IMG_6504

Efter några tuffa veckor stod jag tillslut på tävlingsbanan! Vilket var långt ifrån självklart. I slutet på maj fick jag reda på varför jag haft så otroligt ont i min högra hälsena… så ont att jag inte kunde sätta i foten helt när jag försökte hoppa (kroppen bara skrek nej), drömmen om att få göra ett tredje OS var målet. Och “lite” smärta var inget jag ville skulle krossa den drömmen!

Efter att tillsist insett att det måste vara något allvarligt fel. Gjorde jag en MR som visade att jag mycket riktigt hade en bristning mitt i hälsenan.

Domen var inte så upplyftande -Den kommer tyvärr inte kunna läka innan OS och troligtvis tar det ett år innan den är bra igen. Detta talade läkarna om för mig -Men du kan testa att åka ner till Tyskland (München, dit jag åker när inget här hemma funkar) de är bäst i världen på just detta. Antagligen kommer dom inte kunna hjälpa dig, men…

Med dom orden malande i mitt huvud och färska minnet av mina smärtsamma försök till att hoppa höjd… kändes allt ganska kört! Men eftersom drömmen om OS funnits i mitt huvud senaste fyra åren så var det omöjligt för mig att ta in.

Därför åkte jag ner till Tyskland, ensam och deppig! Allt annat än övertygad om att detta skulle funka.

IMG_6697IMG_6850

men det gjorde det…

Hälsenan repade sig mirakulöst, kändes det som. Självklart var den långt ifrån smärtfri med absolut hoppbar. Och jag klarade av att göra tre tävlingar på ganska kort tid för att försöka kvala till OS.

Men det gick inte. Jag var så nära, och med tanke på att jag i princip inte kunnat träna någon höjd under hela våren och med den skade-bakgrund jag hade med mig. Så känns det otroligt, nu när jag tänker tillbaka.

Men just då var det en krossad dröm…

IMG_3893IMG_6906

Men livet går vidare, och det är bara att se nya möjligheter…

fortsätta framåt!

Write a comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *